Så förbannat arg o bitter...

Bitter?? 
E jag verkligen bitter?? Inte faaan vettja.
Men förbannad som aldrig förr e jag! Ja e som den arga biet som e argast av dom alla...
av alla bin menar jag... alla som finns i heeeeelaaaaa vääärldeeeen!
Jag HATAR alla typ... nääää ok jag hatar inte alla men jag hatar nåra o det e faan sant... andra har bara råkat komma på min inte gillar lista!
Människor som bara snackar om sitt liv att dom har en massa problem o skit bara stör mej... så kom inte hit o snacka om sånt! jag kanske oxå har en massa skit  men vill faaan inte förpesta min omgivning med den... tyvääär så får juh Ante o min fina Blogg ta smällen!
Människor som ska tala om för mej om hur mitt liv ska se ut eller hur eller vad jag ska göra eller tom vad jag bör göra irriterar mej som TUUUUSAAAAAN!!! Låt mej va för faaaan! Jag menar lever inte jag?? Tycker ni jag verkar lycklig?? Faaan jag gillar min yrkesval låt mej då ha den... jag orkar inte plugga vidare orkar inte engagera min lilla nöt till skalle (hmmm vet inte om man kan säjje så men som ni vet... ni som känner mej RIKTIGT BRA vet att jag kan komma med dom bästa egna uttrycken ibland) faaaan tappade tråden nu när jag förklarade om min uttryck... gaaaah hatar när sånt händer! Hur kan man hata så mycket???
Eller som Ante säjjer "varför så mycket hat??" Har kommit på att denna Böna e FULL med hat! Hmmm nur har det stått stilla i mitt huve i si så där en 10 min... jag skyller allt på Ante... han hade så dålig musik så att jag vart så ofokuserad... Jo en annan sak... kan nån säjja till mej att dom trivs att vara bland andras grejjer att man hellre lever UTAN sina egna saker att man vill leva i andras saker? '
Hmmmm flytten till Lule har aldrig kännts så bra. Men tydligen vill dom inte att den ska bli av. Fick en utskällning av min syster pga detta. Visst hon kanske har rätt med att jag kanske flyr... men va faaaan JAG VILL INTE BO I DENNA FITTIGA STAD (förlåt språket) alltså jag HATAR Västerås! O min mamma får bara huvudvärk att bara tänka på att hur dom ska göra med lägenheten... men hon har väl inte trott på fullaste allvar att vi skulle bo här i 5 år! O jag menar... har hon ens frågat vad jag vill?? Gaaaah kan dom inte bara vara glada o stolta över mej även om jag ramlar o slår mej eller även om det jag gör e fel?? Nu när jag kommer på... tror inte mina familj har stöttat mej i nåt. Min Syrra har men inte mamma o pappa. Känns fortfarande att jag kan inte få dom att va stolta över mej anyways. För att dom ska vara det så tror jag att dom behöver ´se typ diplom eller nåt åt den stilen av nån högskole klassad utbildning.

Va faaan.... seriöööst jag pallar faaan inte med detta nu...
Nu vill ja bara njuta av min tillvaro innan min mamma kommer tebax igen

/njuter som satan
/gone


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0